Äntligen var det dax för tand nr 2. Den har suttit så där löjligt löst dom senaste dagarna, så där så man bara vill pilla ut den. Men mamma har absolut inte fått röra. Men idag när jag hämtade Malcolm på dagis så var den ute. Gissa om han var nöjd.  I söndags vaknade jag upp utan så mycket röst. Antagligen lite självförvållat efter en mycket rolig fest, men lika jobbigt för det. Så ni som kommer till butiken imorgon kan väl ha lite överseende med det. Förhoppningsvis är rösten bättre imorgon. Sov gott. Elisabet.