Jag har äntligen bestämt mej för att jag måste berätta sanningen om hur det går till här på Vesslegatan.
Jag har smugit runt och tagit kort på hur det egentligen ser ut på dagarna här. Dom korten ni har sett förut på bloggen är egentligen montage för att det ska se ut som om vi lever normala liv här.
Håll i er för här kommer bilderna.

Här på vesslegatan har vi barnarbetare. Dom får slita hela dagarna utan någon som helst betalning.

Dom får själva åka och handla mat om dom blir hungriga.

Pengar ska sparas, så det är inte längre tillåtet att tvätta kläder här, utan i stället så borstar vi alla kläder.

När Annika, som förövrigt bestämmer det mesta här på gatan, ryter i så är det bäst att fly. Som ni ser så har Ronnie oerhörd respekt för Annika, vi får väl se om han vågar sej ner framåt natten.
Som ni förstår så är det inte särskillt trevligt här hos oss så håll er så långt borta som ni kan, för oss är det redan försent...
Hoppas vi hörs imorgon.
Elisabet